Små, lagom diskreta och betydelsefulla tatueringar tycker jag är de allra finaste, och då helst på ryggen eller handleden. Fast jag tror inte att jag skulle kunna tatuera mig, det att man inte kan ändra sig (eller jo, det kanske man kan, men hur kul är det på en skala med alla grejer man måste göra då?) är det som gör att jag fegar. Men det är inte förbjudet att fundera.